Etusivu > Foretagens Abc > Foretagarens Abc > Avtalsjuridik

Etsi

Betydelsen av sekretessavtal

 

Med sekretessavtal (NDA eller Non-Disclosure Agreement) syftar man till att utvidga det lagstadgade skyddet av affärshemligheter. I denna artikel behandlar jag enbart sekretessavtal mellan samarbetsföretag – och utelämnar en noggrannare beskrivning av sekretessavtal som ingås med företagets egna anställda.

Oberoende av sekretessavtalets syfte är avtalen ofta långt standardiserade och liknar s.k. modellavtal. Modellavtal innehåller alltid risker, så också i ett enskilt sekretessavtal skall det enskilda fallets särdrag beaktas. Man skall beakta bl.a. det om motparten behöver underleverantörer för att förverkliga sina avtalsförpliktelser. Då måste man också se till att motparten, men även underleverantören (inklusive personal), förpliktas till sekretess. I praktiken sköts detta så att man avtalar om att ena parten sköter och ansvarar för att man med personalen uppgör tillräckligt täckande NDA:n. Ytterligare intas vanligen en bestämmelse om att information får ges till anställda hos motparten enbart i den utsträckning det är nödvändigt för uppfyllandet av avtalet. I sekretessavtalet borde också tas ställning till informationsöverlåtelse inom koncern och systerföretag – är det tillåtet eller ej.

I ett sekretessavtal är det också bra att bifoga en skyldighet att låta bli att utnyttja information som motparten gett i annat syfte än det avtalade. Sekretesskyldigheten innehåller enligt den striktaste tolkningen enbart en skyldighet att hålla information som man fått av motparten hemlig. Därför är det för klarhetens skull att utvidga avtalet också till ett förbud mot utnyttjande. Förbudet innebär att information man fått inte får användas i den egna affärsverksamheten.

I ett sekretessavtal kan det ibland vara skäl att inta ett s.k. rekryteringsförbud, där bägge parter eller endera parten förbinder sig att under en viss tidsperiod inte erbjuda aktivt jobb till anställd hos motparten, utan dennes samtycke. Med detta undviker man att den ena paren ”kapar” arbetstagare som är väsentliga för företagets samarbetsförhållande.

I sekretessavtal intas också vanligen en klausul om avtalsvite, vars storlek kan variera enligt behov. Bruket av avtalsvite är motiverat därför, att det utgår till betalning oberoende av om avtalsbrottet har orsakat skada eller inte. Dessutom kan det vara extremt svårt att bevisa skadans storlek i brott mot sekretessavtal.

Sekretessavtal innehåller också vissa problem. Ett av dessa kan kalla ”Allt eller inget-problemet”. Detta problem har att göra med begränsningen av sekretessen, d.v.s. vilken information som hör till avtalets tillämpningsområde. I avtal kan detta bestämmas exempelvis så, att sekretessbelagd information skall specificeras av utgivaren eller så att den skall utmärkas på något sätt (t.ex. ”konfidentiell” eller ”hemlig” –stämpel), för att informationen skall lyda under sekretesskyldigheten. Detta ledes i praktiken till att överlåtaren utmärker allt material, utlåtanden, e-postmeddelanden m.m. som konfidentiell. Detta i sin tur leder till det att sekretesskyldigheten sväller ut – i teorin såpass mycket att den stör den normala verksamheten och teknologiska utvecklingen. Å andra sidan, om området för sekretess definieras i avtalet för snävt (exempelvis enbart information som getts skriftligt är konfidentiell), kan skyldigheten bli för liten.

Problemet går dock att lösa genom att avtalet uppgörs noggrant. Utgångspunkten borde vara att allmän know-how och erfarenheter som man fått under samarbetet går att utnyttja. Sekretesskyldigheten borde oftare bindas till det, om någon information med objektiv bedömning har ekonomisk betydelse för överlåtaren. Detta regleringssätt är i linje med begreppen affärs- och företagshemlighet.

Janne Makkula

VJ, chef för juridiska frågor