Arbetsmarknaden och arbetsplatsvisa avtal

Företagarna i Finland har som mål att förnya arbetsmarknadssystemet så att sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar. Vi behöver reformer för att trygga och finansiera välfärden och för att ta hand om de svagaste i samhället. 

Arbetsmarknaden i Finland är klart stelare än den är i konkurrerande länder. Arbetsmarknadens flexibilitet omfattar närmast arbetslöshet. Den snabbaste och smidigaste vägen till effektiva förändringar går via arbetsplatsvisa lösningar avseende lön, arbetstid och andra frågor.

Företagarna i Finland kräver att möjligheten till arbetsplatsvisa avtal utvecklas genom lagreformer för att trygga sysselsättningen och tillväxten. Arbetstagare och företagare ska beredas möjligheter att komma överens om och hitta vettiga lösningar till frågorna om arbetets utförande, lönerna samt arrangemangen kring arbetstiden och ledigheterna på det sätt som bäst motsvarar arbetstagarnas behov och bidrar till effektiviteten av företagets produktion och verksamhet. Detta ökar produktiviteten. 

Företag som tillämpar allmänt bindande kollektivavtal ska ha rätt till samma flexibilitet som organiserade företag kan utnyttja. Avtalen är gemensamma för hela arbetsplatsen och en del av arbetstagarna kan inte lämnas utanför. Idag utgör lagstiftningen ofta ett hinder för lokala avtal i företag som följer allmänt bindande kollektivavtal. Om parterna till ett kollektivavtal har tillåtit lokala överenskommelser i vissa lagstadgade frågor, kan avtal enligt lag ingås endast av arbetsgivarförbundens medlemmar. Företagarna i Finland kräver att förbuden avskaffas och att icke-organiserade företag ges en status som är jämlik med organiserade företag. Avtal kan inte fungera i praktiken om endast fackanslutna arbetstagare får delta i förhandlingarna och i valet av arbetstagarrepresentanter. Lagen får inte diskriminera icke-organiserade arbetstagare. Då begränsningarna avskaffas, innebär det samtidigt att nästan 50 avtalshindrande normer avskaffas.

Regleringen av arbetslivet är i behov av en ny balans mellan principen att arbetstagaren ska beskyddas och att marknaden ska få fungera. I sista hand är arbetslagstiftningen ett sätt att reglera marknadens funktion, som påverkar både tillgången till och efterfrågan på arbetskraft. Möjligheterna att förhandla fram avtal ska utvidgas genom lagstiftning. Det bör vara möjligt att exempelvis träffa avtal om söndags- och övertidsersättningarna på arbetsplatserna.

I syfte att förbättra sysselsättningsläget ska en komplett reform av socialskyddet åstadkommas så att det i alla situationer lönar sig att ta emot arbete. Därtill bör vi reformera det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet så att jämlikheten förbättras.

En annan viktig strukturell reform gäller möjligheten att underlätta anställandet av arbetskraft genom att underlätta individuell uppsägning. Lagberedningen avseende detta har redan inletts. En alltför stramt reglerad individuell grund har en negativ effekt i synnerhet på mindre företags villighet att anställa personal. Ju mindre företag, dess allvarligare konsekvenser har företaget av en misslyckad rekrytering.