Hem > Foretagens Abc > Skatt Och Finans > Pengar > Ekonomiska Konjunkturerna

Sök

Indrivning av fordringar

Indrivning av fordringar är frivillig indrivning, tratta och rättslig indrivning. Innan dessa indrivningsmetoder praktiseras, informeras om spelreglerna för dröjsmålsräntor.

Dröjsmålsränta

Dröjsmålsränta skall alltid betalas på försenad rat, trots att överenskommelse inte träffats. I de fall gäldenären och fordringsägaren överenskommit om dröjsmålsränta eller intern affärspraxis mellan dem så stipulerar, gäller någotdera alternativet för dröjsmålsräntan. Räntelagen praktiseras först i andra hand, vilket innebär att annan överenskommit inte träffats. Då det gäller skuldförhållanden mellan näringsidkare och konsument är dock räntelagens bestämmelser om dröjsmålsränta tvingande. Om det är fråga om avtal, som gäller konsumtionskredit eller konsumtionsvaror, kan dröjsmålsräntan vara max den i lagen fastställda.

På kredit, vars förfallodag fastställts på förhand, skall betalas dröjsmålsränta räknat från förfallodagen. Skyldighet att betala dröjsmålsränta uppstår automatiskt. Företaget behöver alltså inte skicka kravbrev, påminnelser eller reklamationer för att dröjsmålsräntan skall börja löpa. Om fakturan betalats försenad utan dröjsmålsränta, skall krav på dröjsmålsränta ställas inom en rimlig tid. Om förfallodagen är helgdag, kan dröjsmålsräntan krävas först fr.o.m. den första vardagen.

Om fakturan gäller kredit inom ramen för konsumentförhållande, skall i fakturan eller annat betalningskrav nämnas den ikraftvarande dröjsmålsräntans storlek och den tidpunkt från vilken dröjsmålsräntan skall betalas. Konsumenten är inte skyldig att betala dröjsmålsränta för den tid som förflutit innan företaget gett uppgifter om dröjsmålsräntan.

Då betalningen av krediten dröjer skall dröjsmålsränta betalas enligt en årlig ränta, som är 7 procent högre än den referensränta, som vid ifrågavarande tidpunkt fastslås av Europeiska centralbanken. Den årliga dröjsmålsräntan för tidsperioden 1.7 – 31.12.2008 är 11,5 procent (referensräntan utökad med en 7 procents tilläggsränta enligt räntelagen). Dröjsmålsräntebeloppen varierar per halvår och finns till påseende på Finlands Banks sidor www.suomenpankki.fi

Företagen kan fritt överenskomma om tillämpning av dröjsmålsränta. Om överenskommelse inte träffats gäller ovan nämnda dröjsmålsränta enligt räntelagen. Om företaget önskar debitera en högre dröjsmålsränta, skall därom överenskommas. Beaktas bör dock att enbart en anteckning i fakturan inte nödvändigtvis är tillräckligt, separat överenskommelse krävs för att även gälla gäldenärsparten. För detta ändamål lämpar sig även standardavtalsvillkoren, som företaget använder i samband med försäljning av varor och tjänster. Dessa villkor skall även delges gäldenären, som skall ha godkänt dessa som en del av köpevillkoren.

Betalningspåminnelse

Betalningspåminnelsen är en fritt formad handling, som påminner om att fakturan är obetald och uppmanar fakturamottagaren att betala den. Betalningspåminnelsen kan även skickas i form av en faktura försedd med en anteckning om att det är fråga om en påminnelsefaktura. Av betalningspåminnelsen skall klart framgå att om fakturan inte betalas per förfallodagen, resulterar det i indrivning. För betalningspåminnelsen kan debiteras en skälig ersättning. Om ersättningen krävs av konsument kan påminnelsens maximala belopp vara fem euro. Konsumenten kan debiteras indrivningskostnader för påminnelsen endast under förutsättning att gäldenären minst 14 dagar tidigare skickats en faktura eller annat förfallomeddelande samt att det före avsändandet av betalningspåminnelsen förflutit minst 14 dagar. Om tillgodohavandet enligt avtalet skall betalas på en viss förfallodag utan vidare separat meddelande, får konsumentgäldenären kräva indrivningskostnader endast om det före betalningspåminnelsen avsänts förflutit minst 14 dagar räknat från förfallodagen. Förenämnda tidsgränser berör inte situationer då tillgodohavande indrivs av annan näringsidkare. Kravet på en god indrivningssed bör dock beaktas.

Kravbrev

Indrivning av fordring kan följas upp med ett kravbrev, om inte betalningspåminnelsen resulterat i betalning. Indrivningen kan även ges åt en indrivningsbyrå för vidare åtgärder.

Om företagaren själv sköter indrivningen, är det skäl att i kravbrevet nämna följande:

  1. fordringsägarens namn och adress,
  2. grunden för fordran,
  3. specifikation av fordringens kapital, ränta, dröjsmålsränta och indrivningskostnader,
  4. totalbelopp som krävs,
  5. åt vem, hur och när skall tillgodohavandet betalats,
  6. gäldenärens möjlighet att framföra synpunkter på fordringens belopp, grund samt uppgift om under vilken tidsperiod detta skall ske,
  7. vem skall synpunkterna riktas till?

I kravet på betalning är det skäl att även nämna beräkningsgrunden för räntorna. Om så icke skett, skall gäldenären informeras om att han har rätt till en utredning över hur räntorna bestämts. Det är även skäl att nämna påföljderna om fakturan inte betalas. Dessa kan vara att ärendet anhängiggörs vid tingsrätten och resultera i en anteckning i gäldenärens kredituppgifter.

Vid indrivning är det inte tillåtet att använda metoder, som strider mot god indrivningssed eller i övrigt för gäldenären olämpliga procedurer. Gäldenären får inte åsamkas oskäliga kostnader, onödiga utgifter eller men, ges oriktiga eller vilseledande uppgifter om följderna av förseelsen och hans integritetsskydd får inte heller äventyras.

Även för avsändande av kravbrev kan debiteras indrivningsavgift. Då det gäller konsumentfordringar kan kostnaden vara 21 euro, om fordringens kapital är 250 euro eller mindre och 45 euro, om kapitalet är större än 250 euro. För näringsidkare kan tillämpas en skälig indrivningsavgift, som t o m kan vara större än då det gäller konsumentfordringar.

Om den frivilliga indrivningen inte ger resultat, återstår att överväga indrivning på rättslig väg. Här föreligger alltid en kostnadsrisk, därför är det skäl att noggrant kartlägga vilka riskfaktorerna är innan det slutliga beslutet fattas. Gäldenärens ekonomiska ställning är det även skäl att granska. Om fordran är tvistig lönar det sig p.g.a. kostnadsrisken att överväga fortsatta aktioner.

Tratta

Trattan är en betalningsuppmaning, som hotar med offentlighet och med vilken gäldenären uppmanas att inom stipulerad tid betala det förfallna tillgodohavandet inklusive ränta och kostnader. Trattan används i huvudsak av banker och indrivningsbyråer. Trattan avviker från det normala kravbrevet genom att det innehåller ett hot om att publicera indrivningen och den obetalda fakturan hos Suomen Asiakastieto Oy, vilket resulterar i att den noteras i kredituppgifterna. Effekten av trattan är baserad på hot om offentlig protestering, som ger upphov till negativa följder som i sin tur sporrar till att betala skulden. Trattan är inte en rättslig indrivning och är därför inte relevant när det gäller att få ett beslut om utmätning.

Indrivning med tratta förutsätter alltid att fordran är entydigt klar och obestridlig.

Indrivningsbyråerna sköter i regel trattaindrivningen för företagens räkning. Byråerna får alla nödiga uppgifter av uppdragsgivaren och skickar gäldenären trattan med uppgift om att den protesteras om betalning inte sker inom utsatt tid. Samtidigt informeras kredituppgiftsbolaget, vilket föranleder en anteckning om betalningsdröjsmål. Uppgiften om betalningsdröjsmålet innebär inte i detta skede någon anteckning om betalningsstörning i kredituppgifterna.

Om en klar och obestridlig fordran inte betalas, informerar indrivningsbyrån Suomen Asiakastieto Oy om saken. I detta skede fattas beslut om trattan skall publiceras som tyst eller offentlig. En tyst protest innebär att ärendet inte ges offentlighet, men antecknas i Asiakastietos register. En offentlig protest publiceras även i näringslivets tidningars protestlista. När Asiakastieto fått information om den protesterade fordran, skickar de gäldenären ett protestmeddelande i vilket det konstateras att om fordran betalas inom sju dagar kommer protesten att betecknas som tyst.

Gäldenären har en möjlighet att förhindra protesteringen av trattan genom att bestrida den. Det räcker inte med att helt grundlöst bestrida trattan, gäldenären måste kunna framföra grunderna varför han anser att fordringsägarens fordran är grundlös. Indrivning av en fordran, som bestridits, skall fortsätta vid domstol.

En offentligjord tratta är ett tecken på försvagad betalningsförmåga och kan även i övrigt ge upphov till svårigheter inom affärslivet. Konsumentfordringar kan inte indrivas med tratta.

Juridisk indrivning

Då det gäller konsumentfordringar kan indrivningsärendet föras till domstol först efter det vederbörlig indrivning skett – vilket innebär när betalningsuppmaning skett och betalnings- och påminnelsetiderna löpt ut. Det är dessutom inte förenligt med god indrivningssed att näringsidkaren indriver fordran genast vid domstolsbehandling, det kan då förorsaka näringsidkaren onödiga indrivningskostnader.

Fordran indrivs i regel vid en summarisk procedur på basis av en kortfattad stämningsansökan. Med summarisk procedur avses en förenklad process, då fordran enligt kärandens uppfattning är klar och obestridlig. I indrivningsärenden gäller domstolen på svarandens hemort – om inte annorlunda överenskommits om. När det gäller bolag framgår hemorten av handelsregistret. I stämningsansökan preciseras kraven, ränte-, indrivnings- och rättegångskostnaderna samt exakt preciserade avtal,

förbindelser, faktura eller annat skriftligt intyg, som fordran är baserad på. Samtidigt meddelas om fordran enligt käranden är obestridlig. Stämningsansökan kan sändas till tingsrätten per post eller e-post. Tingsrätten har i regel färdiga blanketter, på vilka den summariska stämningsansökan kan göras på egen hand. Vid tingsrätten är det skäl att kräva såväl rimliga indrivnings- som rättegångskostnader. Det finns gränser för kraven, som berör konsumentfordringarna. Stämningsansökan ges svarande till kännedom, svarstiden är kort – endast 14 dagar

räknat från när stämningsansökan getts. Om denna inte bestrids, d v s svaranden inte svarar eller i sitt svar inte har angett någon grund för att bestrida stämningen eller åberopar en grund, som helt klart inte påverkar ärendets lösning, ges en tredskodom. I fall att kraven möter motstånd, överförs ärendet till en normallång rättegångsprocess med muntliga och skriftliga förberedelser. Svarande, som fått en tredskodom kan ansöka om återvinning inom 30 dagar räknat från dagen då svaranden bevisligen delgetts tredskodomen. Det sker då även en övergång till en mera omfattande process – om sakägaren i återvinningsansökan nämner en sådan orsak, som kunda ha haft betydelse för ärendet.

Tilläggsuppgifter: www.oikeus.fi