Hem > Foretagens Abc > Skatt Och Finans > Pengar > Ekonomiska Konjunkturerna

Sök

Proceduren vid betalningsoförmåga

Procedurerna vid betalningsoförmåga är sanering och konkurs sett ur gäldenärens samt fordringsägarens synvinkel.

Företagssanering

Nedan har i huvuddrag redogjorts för företagssaneringsproceduren, såväl sett ur gäldenärens som fordringsägarens synvinkel. Beaktas bör att proceduren bildar en helhet, därför är det svårt att dra gränsen mellan dessa två.

Gäldenärens synvinkel

Situationen för en företagare i ekonomiska svårigheter kan underlättas med hjälp av en saneringsprocedur. Avsikten med företagssaneringen är att åstadkomma en skuldsanering (t ex en nedsättning av skuldbeloppet) samt permanent stabilisera affärsverksamheten, som råkat i ekonomiska svårigheter, i de fall möjligheter till en lönsam verksamhet föreligger. Föremål för saneringsproceduren kan vara både bolaget och en s.k. firmanamnföretagare.

Det lönar sig för företagaren att uppmärksamma möjligheten till företagssanering redan då företaget hotas av betalningsoförmåga – företaget behöver inte vara oförmögen att betala för att kunna bli delaktig av saneringsproceduren. För att saneringen skall lyckas är det viktigt att man söker hjälp i tid.

Saneringsproceduren kan grovt taget indelas i att anhängig-göra företagssaneringen vid tingsrätten, inleda saneringsproceduren eller förkasta ansökan, att uppgöra ett förslag till saneringsprogram och bekräfta programmet.

Ansökan om sanering kan göras av gäldenären eller fordringsägaren. Företagets saneringsbehörighet behöver inte särskilt utredas. Om företagets betydande fordringsägare förordar ansökan eller det gäller gäldenärens och de betydande fordringsägarnas gemensamma ansökan. I en förenklad procedur kan saneringsprogrammet fastställas, om det understöds av majoriteten av fordringsägarna. Tingsrätten kan då snabbt avgöra ärendet, Däremot, om företagets saneringsbehörighet är oklar, krävs företaget redan i ansökningsskedet på en utredning över de medel, som kan åstadkomma en lönsam verksamhet.

Fordringsägarens synvinkel

Som saneringsskulder räknas endast de skulder, som uppstått före saneringsansökan inlämnades till tingsrätten. Med andra ord kan endast skulder, som uppstått före ansökan inlämnats, beaktas i skuldsaneringen. Alla nya skulder, som uppstått efter att ansökan inlämnats, skall gäldenären betala efter hand som de förfaller. Inledningen av företagssaneringsproceduren påverkar enligt huvudregeln inte heller avtal och förbindelser, som gäldenären tidigare ingått.

Den inledda saneringsproceduren utgör inte något hinder för fordringsägaren att indriva saneringsskulden av borgensmannen eller värdet av säkerhet, som ställts av tredje person.

Då saneringsproceduren inletts får gäldenären enligt huvudregeln inte betala saneringsskulden eller ställa säkerhet för den. Åtgärder för indrivning eller skydd för betalning av sådan skuld kan inte heller vidtas gentemot gäldenären. Redan innan saneringsprocedurens början är det möjligt för gäldenären att ansöka om s.k. intermistiskt förbud, då tingsrätten kan fatta beslut om att indrivningsåtgärder inte heller får vidtas före saneringen inleds.

Om gäldenären utöver ansökan om företagssanering även begärts i konkurs, avgörs saneringsansökan alltid före behandlingen av konkursansökningen. I de fall saneringsansökan godkänns och saneringen vidtar, kan gäldenären endast i undantagsfall försättas i konkurs under procedurens förlopp.

Om ansökan om sanering avslås, kan företaget enligt huvudregeln försättas i konkurs, trots att ansökan om ändring av beslut inlämnats.

Konkurs

Tingsrätten kan försätta gäldenären i konkurs, om han i övrigt och inte tillfälligt är kapabel att betala sina skulder då de förfaller. Gäldenären kan vara en fysisk person, ett företag eller annat samfund.

Antingen gäldenären själv eller fordringsägaren kan ansöka om konkursförfarande, som dock alltid förutsätter domstolsbeslut. Ansökan riktas till tingsrätten på gäldenärens hemort. När det gäller bolag avses den tingsrätt inom vilkens område bolaget i huvudsak administreras i Finland.

Nedan har redogjorts för hur konkursproceduren generellt sker sett ur både gäldenärens och fodringsägarens synvinkel Proceduren bildar en helhet, därför kan en klar gränsdragning inte i praktiken göras mellan dessa två synvinklar. I avsnittet gäldenärens synvinkel har konkursförloppet i sin helhet framförts och texten preciserats med för fordringsägaren viktiga synpunkter.

Gäldenärens synvinkel

Om gäldenären själv ansöker om konkurs, kan bolaget direkt försättas i konkurs. I aktiebolag förutsätts styrelsemajoritetsbeslut, om inte bolagsordningen förutsätter andra stramare bestämmelser. Då det gäller öppna bolag och kommanditbolag kan även en ansvarig bolagsman ansöka om att bolaget försätts i konkurs. Näringsidkare fattar själv beslut om konkurs.

Konkursen börjar i och med att gäldenären försätts i konkurs och därmed förlorar sin rätt att bestämma över konkursboets egendom. Då konkursbeslutet fattas utser tingsrätten en eller flere boförvaltare att sköta utredningen av konkursboet. Boförvaltaren tar hand om boets egendom och utreder fordringarna samt uppgör en förteckning över boets egendom. Detta i regel inom cirka två månader räknat från när konkursförfarandet inleddes samt en skriftlig utredning över den ekonomiska verksamhet, som gäldenären idkat, och orsakerna till konkursen. Gäldenären bekräftar boförteckningens riktighet. I bolag representeras gäldenären av styrelsemedlemmarna eller verkställande direktören.

Konkursen kan återkallas på basis av gäldenärens eller den initiativtagande fordringsägarens gemensamma ansökan. En förutsättning för annulleringen är att ansökan gjorts inom åtta dagar räknat från när gäldenären försatts i konkurs samt att giltigt skäl kunnat presteras. I sådana fall hör domstolen boförvaltaren och efter övervägande fordringsägarna.

Om konkursboets tillgångar är tillräckliga i den mån att fordringsägarna kan få skifteslotter, bestämmer boförvaltaren datum för när fordringsägarna senast skall uppge sina fordringar till konkursbevakningen. Att uppge fordringarna benämns konkursbevakning. Domstolen utlyser bevakningsdagen. Det ankommer på boförvaltaren att även reda ut oklarheter och tvistemål, som berör de bevakade fordringarna. Vid behov kan tvistemålen även avgöras av domstol. Boförvaltaren uppgör ett tilläggförslag till förteckningen av de bevakade fordringarna. Tingsrätten granskar och fastställer förslaget. Tilläggsförteckningen anger hur konkursboets tillgångar skall skiftas mellan fordringsägarna.

Om konkursboets tillgångar inte täcker procedurkostnaderna eller fordringsägarnas skifteslotter skulle bli mycket små, kan tingsrätten fatta beslut om att konkursen hävs. Då en konkurs hävs upphör konkursens rättsliga verkan att gälla. Gäldenär i form av aktiebolag avförs då från handelsregistret.

Som ett alternativ till hävningen, kan domstolen på förslag av konkursombudsmannen fatta beslut om att konkursen fortsätter även som offentlig utredning, om boet endast har små tillgångar eller det föreligger särskilt skäl att fortsätta att utreda gäldenärens eller konkursboets ageranden. Den offentliga utredningen sköter den av konkursombudsmannen utsedda utredaren. Konkursombudsmannen övervakar att konkursboförvaltarna verkar enligt lag och god boförvaltningssed.

Gäldenären blir inte efter konkursen befriad från sitt skuldansvar, han ansvarar för sina skulder även med senare förvärvad egendom. Företag, som sätts i konkurs, upphör i regel att existera efter konkursen.

Efter att konkursboet utretts, omvandlas boets egendom i pengar och boförvaltaren skall komma med en slutredovisning, som inkluderar en utredning över konkursboets administration och fordringsägarnas skifteslotter. Slutredovisningen godkänns av fordringsägarmötet och konkursen är slutbehandlad då detta skett.

Fordringsägarens synvinkel

Om fordringsägaren försätter gäldenären i konkurs förutsätts dom, som trätt i kraft, eller ett i övrigt entydigt tillgodohavande. Då fordringsägaren ansöker om konkursförfarande uppmanas gäldenären komma med ett skriftligt utlåtande huruvida gäldenären motsätter sig fordringsägarens konkursansökan. Konkurs kan undvikas genom att framlägga bevis på att tillgodohavandet strider mot konkurslagen eller genom att betala skulden.

Fordringsägaren skall bevaka sitt eget tillgodohavande inom den tidsrymd, som boförvaltaren gett – i annat fall förlorar han i regel rätten till sin skifteslott. Bevakningen kan dock under vissa omständigheter kompletteras senare som s.k. efterbevakning.

Parterna kan efter boförvaltarens förslag till skifteslottet bestrida varandras fordringar eller prioriteringar inom en månad räknat från dagen när förslaget till skiftesförteckningen blev klart. Tvistemålet skall preciseras och motiveras. Tvistemål underkastade fordringar kan fastställas då domstol godkänner skiftesförteckningen eller de kan överföras till separat behandling. Ändring av beslutet kan ansökas separat om. Konkursboets tillgångar delas mellan fordringsägarna enligt den fastställda skiftesförteckningen.

Då konkursboet utretts och boets egendom omvandlats i pengar, skall de återstående tillgångarna utan dröjsmål delas ut åt fordringsägarna. Boförvaltaren skall betala de slutliga skifteslotterna åt fordringsägarna när slutredovisningen blivit klar.

Fordringsägarna har beslutsrätt när det gäller boets angelägenheter. Boförvaltaren ser till att de större ärendena föreläggs fordringsägarmötet för behandling. Fordringsägarna röstar med enkel majoritet om besluten i proportion till sina tillgodohavanden. I praktiken fattar alltså de största fordringsägarna besluten om boets angelägenheter. Då det gäller omfattande konkursbon kan utredningen av boets egendom ta flere år i anspråk. I dessa fall kan eventuella rättegångar bli aktuella.

Tilläggsuppgifter: www.konkurssiasiamis.fi