Finland behöver sysselsättningsreformer | Företagarna

Sök

Meddelande

Finland behöver sysselsättningsreformer

Det värsta problemet i Finland är den låga sysselsättningsgraden, som borde höjas till 80 procent. Det är emellertid omöjligt att ens nå regeringens mål, dvs. en sysselsättningsgrad på 72 procent, utan att förnya strukturerna.

Den säsongviktade arbetslöshetsgraden i augusti 2017 var 8,6 procent, dvs. cirka 233 000 personer. Enligt uppskattningar omfattar den strukturella arbetslösheten cirka 200 000 personer. Mellan dessa finns bara cirka 30 000 personer. Det här innebär att det inte längre är möjligt att väsentligt sänka arbetslöshetsgraden utan att förnya arbetsmarknadens strukturer.

Den ekonomiska tillväxten i Finland är nu bred och omfattar alla branscher, även om olika branscher och företag har kunnat dra nytta av tillväxten på olika sätt. Detta är också den grundläggande orsaken till att det klart mer än nu behövs möjligheter att fastställa anställningsvillkoren enligt företag.

Centraliserade avtal, som avtalen mellan förbunden i grund och botten också representerar, ger inte företagen och arbetsplatserna tillräckliga möjligheter att agera i den strama internationella konkurrensen, för att inte tala om kommande ekonomiska chocker. Det är helt nödvändigt att främja och öka möjligheterna att avtala om löner och villkor på företags- och arbetsplatsnivån. Sysselsättandet ska underlättas genom att ändra arbetslagstiftningen. Små företag skulle vara mycket benägnare att sysselsätta, om det blev lättare att säga upp arbetstagare på basis av personliga skäl. I de konkurrerande länderna kan vi hitta bra modeller som kan bilda grunden för de nödvändiga reformerna.

Enligt den senaste SME-företagsbarometern är de små och medelstora företagens utsikter blygsamma trots tillväxten. Antalet tillväxtorienterade företag har börjat minska, vilket är en allvarlig signal. I Finland finns 62 000 små och medelstora företag som exporterar sina varor eller tjänster eller annars idkar affärsverksamhet utomlands. Detta antal har till all lycka ökat.

De finska arbetsmarknadsstrukturerna har inte kunnat följa med tiden. De grundläggande strukturerna är flera decennier gamla. Även om nästan alla arbetslagar har reviderats på 1990- och 2000-talet, återspeglar de alltjämt samhället för nästan 50 år sedan. Det verkar vara mycket svårt att förnya arbetslagstiftningen och i synnerhet arbetsmarknadsstrukturerna. Det senaste exemplet på detta är betänkandet om arbetstidslagens helhetsreform, som var helt oenigt trots att det inte ens ingick några betydande strukturella reformer i lagförslaget. Enligt en konkurrenskraftsjämförelse av Världens ekonomiforum har Finland dessutom alltjämt världens stelaste lönebildning, vilket passar mycket dåligt in i den öppna ekonomin.

Tillväxten, som Finland kommit med i senare än de viktigaste konkurrentländerna, är konjunkturbunden och inte en följd av strukturella reformer i Finland. Dessa är alltjämt ogjorda. Världsekonomin är svår att förutspå, och vi i Finland kan inte påverka den. Däremot kan vi genom våra egna beslut påverka arbetsmarknadens strukturer.

Nu är det dags för reformer. Vi måste övergå från vackra ord till konkreta gärningar. Det 100-åriga Finland behöver nödvändigtvis reformer som stärker sysselsättningen. För att de ska kunna genomföras behövs det politiskt mod. Resultatet blir en högre sysselsättningsgrad och ett mer hållbart samhälle, som kan ta hand om sina medborgare.