Sök

Utbränd ensamföretagare kan lamslå hela företagsverksamheten

Ensamföretagandet kan i värsta fall sätta företagarens ork och hälsa på spel. Enligt ensamföretagarenkäten, som publicerades i höst, har 54 procent av de svarande upplevt utmaningar med orken i något skede.

Personerna som upplevde störst utmaningar med orken var förståeligt de som arbetade över 50 timmar i veckan. Dessa utgjorde 23 procent av de svarande och 27 procent av de som arbetade heltid som företagare.

Med tanke på företagets framgång och kontinuitet är orken en kritisk faktor som inte ska förminskas. Det här känner den utbrända företagaren Tessi Ranta-aho till. Hon blev företagare i augusti 2008.

Ranta-aho har ursprungligen en utbildning inom restaurangbranschen, men bytte till kontorsarbete. Efter sekreterarutbildningen övergick hon helt till kontorsarbetet och arbetade som försäljnings- och marknadsföringsassistent innan hon blev företagare. Hon blev dock utbränd och klarade inte av att återvända efter rehabiliteringsperioden.

Hon studerade naturvård, såsom indisk huvudmassage, zonterapi och NLP-coaching och blev företagare.

– Jag tänkte att företagandet var svaret. Jag förstod kanske inte vad det var frågan om i det stora hela. Jag ville bara vårda och hjälpa människor, berättar Ranta-aho.

Ranta-aho blir lätt ivrig och är väldigt aktiv. Hon gav vård, men studerade hela tiden fler och nya metoder. Hon hade en privatmottagning, drog gruppkurser, vikt- och stresshanteringskurser och gav arbetshälsovägledning. Samtidigt gjorde och upprätthöll hon nätsidor åt bekantas företag och studerade mer i det ämnet.

Arbetet gav dock inte en tillräcklig inkomst.

– Mina kunder bestod huvudsakligen av privatpersoner och då är det svårt att ha lönsamma priser. Täckningen var liten och jag var själv engagerad i allt. Mångfaldigandet och skalningen lyckades inte, berättar Ranta-aho.

År 2016 bröt Ranta-aho ihop och var tvungen att lämna hela företagsverksamheten.

Svårt att fördela arbetet

Det är lätt att vara efterklok. Ranta-aho vet att hon borde ha gallrat arbetet och koncentrerat sig på en begränsad verksamhet. Då man blir ivrig kan man tappa kontrollen och en företagare måste vara ivrig. Man bör dock komma ihåg att arbeta med måtta.

– Jag är impulsiv, jag planerar, schemalägger eller paketerar inte. Jag har svårt att be om hjälp för själva arbetet men även om sparring. Mitt arbete var mångsidigt, men jag hade heller inte tid att ordentligt förverkliga de goda idéerna. Jag skulle ha behövt någon vid min sida som sagt stopp, funderar hon.

Efter utbrändheten var Ranta-aho sjukskriven i åtta månader och gick i stödgrupp. Ändå återvände hon till arbetet alltför tidigt.

– Jag började med babymassage och startade lätt. Jag var dock inte helt i skick och blev snart fullständigt trött igen, berättar hon.

Förutom några försök har Ranta-aho inte alls arbetat med företaget under 2018.

Företagaren är företagets viktigaste resurs

Ranta-ahos exempel visar hur insjuknandet är en av de största riskerna i ensamföretagarens verksamhet. Bland de som svarade på ensamföretagarenkäten har hela 74 procent ingen ersättare, ifall de av olika anledningar är frånvarande. Endast 28 procent av de som svarade på ensamföretagarenkäten har inte arbetat då de varit sjuka.

Ur enkäten framgår det även att 30 procent har upplevt utmaningar med orken, men inte sökt hjälp eftersom de ansett att det går över. Andra orsaker har varit att det inte funnits tid eller resurser eller att företagaren inte vetat var man kan få hjälp. Endast 26 procent av ensamföretagarna har arrangerat företagshälsovård åt sig själva.

– Företagaren är alltid företagets viktigaste resurs. Därför måste man hitta en lämplig balans mellan arbetet och det övriga livet och säkerställa att man på något sätt tryggat tillvaron vid eventuella problem gällande orken och arbetsförmågan, säger Företagarnas chef för arbetsmarknadsfrågor, Harri Hellstén .

Tessi Ranta-aho kunde inte heller alltid söka, eller ta emot, hjälp.

– Jag gick igenom saker med min man och med en kollega. Det fanns också många nätverk, men jag kunde inte utnyttja dem reciprokt. Jag tänkte att jag kan själv, men i verkligheten räcker inte tiden till. Ibland undvek jag också nätverken och gick hellre exempelvis på teater för att för en stund komma bort från allt gällande företagandet, berättar Ranta-aho.

Nu har hon väckt en kär hobby, kalligrafi, till liv. För närvarande arbetar Ranta-aho på deltid med projektarbete vid en coachingorganisation och som kalligrafilärare vid exempelvis medborgarinstitut. Hon vet inte om hon någonsin återvänder till företagandet. Tanken är lockande men hon har fortfarande den heltäckande tröttheten och utsiktslösheten i färskt minne och upplever sig inte vara helt sig själv efter återhämtningen.

– Jag upplever delvis att jag har misslyckats, fast jag vill tänka att jag har lärt mig mycket. Jag skulle vilja passa och eventuellt återvända som företagare, men jag vet inte om jag klarar av det. Det är även viktigt att veta när man ska sluta. Jag anser att företagarna är i stor fara gällande orken, säger hon.

 

Elina Hakola

elina.hakola (at) yrittajat.fi